Årssummering, here I come.

2009. Jag kan inte säga att det har varit det bästa året i mitt liv. Snarare det sämsta. När jag började andra terminen i ettan i januari var jag redan väldigt skoltrött. Jag flydde till böckernas värld och var ganska frånvarande större delen av den terminen. Jag kommer inte ihåg så mycket. Dagen innan valborg fick jag feber och har haft det sedan dess. Hela sista månaden i skolan var jag hemma. Ändå tycker jag att jag klarade av det ganska bra, även om det resulterade i ett IG som jag fick plugga upp på sommarlovet. Sommaren var verkligen behövlig, även om jag inte kunde göra så mycket.
När skolan började igen i augusti blev jag fruktansvärt stressad. Febern var inte borta, och jag var jätterädd att jag skullle bli som jag var terminen innan, frånvarande och tom. Jag kämpade på i skolan, trots febern, och det gick ganska bra. Jag mådde sämre och sämre psykiskt men kände inte att jag hade något annat val än att fortsätta kämpa. En söndag i början av oktober gav jag upp. Sedan dess har jag varit sjukskriven, ätit antidepressiv medicin och gått till ungdomspsykiatrin. Det har varit enormt tungt. Jag har fått kämpa för att ta mig upp ur sängen. Varje dag. Jag vill inte att det här ska låta som en "tyck synd om mig-text", för det är det inte. Ni som känner mig vet att jag absolut inte vill att ni ska tycka synd om mig. Men jag vill att folk ska förstå att jag har haft det svårt och det kan förklara varför jag har varit som jag har varit mot människor i min närhet.
Jag var i skolan på lucia för att titta på luciatåget. Det här kommer låta töntigt, men det var det svåraste jag gjort i hela mitt liv. Jag skakade när jag närmade mig skolan. Om jag inte hade haft min mamma, bror och gudmor med mig skulle jag helt klart ha vänt och åkt hem. En vecka efter det var jag där igen med min specialpedagog och träffade min mentor. Vi bestämde att jag ska gå på sångensemblen torsdag den 7 januari och komma på möte dagen efter. Redan nu börjar jag känna mig stressad över det.
Jag mår mycket bättre än vad jag gjorde för några månader sedan, men det är långt ifrån bra. Jag måste vara beredd på att det kanske inte kommer funka att börja skolan igen efter jul, och acceptera det om det blir så. Och även om det här har varit det värsta året i mitt liv hittils, så känner jag ändå att jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv genom att det blev så här. En positiv sak med feberutredningen är att jag har fått ta så mycket blodprover nu så jag är inte rädd för sprutor längre. Det är en enorm lättnad! Jag känner att jag kan börja se saker på ett positivare sätt nu, och det känns super.

Nyårsafton blir inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag antar att många inte hör av sig för dom inte vill pressa mig, men nu sitter jag här ensam med min familj och har inga planer alls. Det känns inte så kul. Vi skulle ha varit hos min gudmor, men min bror är sjuk så det blir inget. Jag ska försöka att göra det bästa av den här kvällen ändå. Nyårsafton är ändå överskattad. Men en bild från förra året blir det.



Gott nytt år!