Hejsan svejsan kära läsare.
Det är en bra dag idag! I alla fall än så länge. Jag har suttit och spelat spel med min bror i 1 timme, men nu lämnade han sin syster för att gå till en kompis. Hur kan man göra så? Hur kan man hellre vilja vara med en kompis än med sin syster? Haha..

Helt plötsligt har jag insett hur otroligt mycket mitt hjärta är fullt av kärlek. När jag tittar på min yngsta lillabror så känns det som att hjärtat ska svämma över med kärlek. Igår var ju min andra bror på balen och jag blev som en mamma till honom. Jag pratade alkohol med honom innan, fast mer på ett systerligt sätt än ett mammigt sätt, och jag oroade mig när jag gick och lade mig för att han inte hade kommit hem. Jag försökte intala mig själv att jag inte kom hem förrän 2 när jag var på balen, fast vi spenderade ju större delen av kvällen på Strandbadet och inte på balen.. Jag hoppades att han skulle lita tillräckligt mycket på mig för att höra av sig om det hände något. Jag hade så otroligt gärna viljat ha körkort igår så att jag hade kunnat säga: hör av dig så hämtar jag dig. Det känns som att han verkligen har mognat dom sista månaderna, och även om jag aldrig skulle säga det till honom för jag vet att han bara skulle tycka att det var otroligt pinsamt så älskar jag honom jättemycket. Trots att han fortfarande kan vara fruktansvärt irriterande ibland, haha..

Jag önskar att jag kunde ge min familj allt. Jag önskar att jag kunde ge min yngsta lillebror alla leksaker i världen, att jag kunde ge min andra bror en riktigt bra elgitarr, att jag kunde ge min mamma en perfekt trädgård att pyssla med och ett eget spa och att jag kunde ge min pappa ett garage fyllt med alla verktyg som han kan tänkas behöva och en sprillans ny sportbil. Jag önskar att jag kunde ge dom så mycket pengar så att dom aldrig behöver oroa sig för ekonomin mer. Men som det är nu kan jag inte ge dom någonting annat än min kärlek. Den har jag dock mycket av.

Ingen i min familj kommer läsa det här, så jag antar att dom inte får veta hur mycket jag älskar dom. Jag är inte den som säger orden. Jag hoppas att dom vet det ändå.

Puss och kram