Short notice

publicerad den 2010-10-27 kl 00:50:52 i kategorin Vanligt babbel l Kommentera (0)

Godkväll!

Snön försvann ju lika fort som en kom. Tråååkigt! Det är så mysigt med snö. Men men, det lär ju komma mer i sinom tid.

Läkarbesöket i fredags gick bra, fast det gjorde förjäkligt ont när dom sprutade in vaccinet. Usch! Jag kan glädjas åt att jag inte ska till sjukhuset denna vecka! Men nästa vecka blir det igen. Dock inga sprutor som ska tas då.

På lördag fyller min mamma år! Hon fyller 35! Haha ;) Nästan i alla fall!

Godnatt!

Pics

publicerad den 2010-10-22 kl 10:56:47 i kategorin Mina bilder l Kommentera (0)








USCH!!!









Snö!

publicerad den 2010-10-22 kl 10:44:00 i kategorin Vanligt babbel l Kommentera (0)

Såhär ser det ut från mitt fönster just nu! Häääärligt! :)

Hur är det med er förresten? Long time no see. Det blir så ibland. Det är bra med mig! Jag ska snart försöka ta mig in till SÖS, men det lär ju bli lite problematiskt i detta väder. Bussarna har ju fortfarande sommardäck på så jag är lite smått nervös. Anledning till att jag ska in dit är för att jag ska ta en liten spruta. Så det tar kanske högst 3 minuter, och sedan ska jag hem igen. Härligt!

Nu när jag ändå laddade över bilder från mobilen så ska jag passa på att lägga upp bilder från chokladfestivalen förra helgen!

PUSS

Busy

publicerad den 2010-10-14 kl 20:21:14 i kategorin Vanligt babbel l Kommentera (0)

Veckorna bara försvinner! Jag förstår inte! Idag har jag varit hos min terapeut för sista gången. Det kändes hemskt. Jag är rädd för hur det ska gå utan henne. Det är som att ta bort stödhjulen när man ska lära sig att cykla. Förutom att jag har kunnat cykla förut.. Okej, det där funkade inte riktigt.
När jag var i Skrapan innan så lyckades jag fastna hos en Tele2-försäljare. Alltid jag liksom. Men istället för att säga nej tack och gå så gick jag med på massa saker! Allt lät ju så bra när hon sa det! Jag skrev t o m på ett nytt avtal för ett abonnemang! Helt galet. Jag vet inte vad som flög i mig. Men när jag kom hem så pratade jag med pappa om det och han sa att man har ångerrätt! Jag får ringa imorgon och säga att jag har ångrat mig, haha.
Efter det gick jag och satte mig på Gunnarsons på Götgatan och åt lunch. Det är så skönt att vara i stan ensam! Jag gick runt lite i affärer också men köpte ingenting. Det var väl bra gjort av mig?
Imorgon blir det yoga kl 8.30 och sedan klippning hos Jennie kl 11.30. På lördag ska jag först och titta på pianot som jag har ärvt av morfars kusin, sen lunch och chokladfestival med Jonis och på kvällen har en vän spelning i Abrahamsberg som jag ska på. På söndag är det gospelmässa kl 11! Min helg är full!
PUSS

Begravningen

publicerad den 2010-10-09 kl 15:40:59 i kategorin Vanligt babbel l Kommentera (0)

Hej på er! 

Lördag igen. Veckorna bara flyger fram! Igår sjöng som sagt jag, Mirre & Doddo på en begravning i Tyresö Kyrka. Fredrik, Neas pappa, spelade piano för våran vanliga körledare Maria kunde inte. Dom hade önskat Forgiven och Oh Happy Day. Forgiven passar ju ganska bra på en begravning, men Oh Happy Day är inte så vanlig om man säger så. Det visade sig att det var den avlidnes (stavning?) favoritlåt. Forgiven sjöng vi precis i början innan prästen ens hade sagt ett ord. Det gick helt okej. Stämningen hade inte riktigt satt sig än. Sen pratade prästen på och det var psalmer som skulle sjungas. Sedan var det dags för alla anhöriga att ta sitt sista farväl. Ni vet när man går fram till kistan och lägger en blomma på den. Först var det ju närmast anhöriga. Hustrun, barnen och barnbarnen. Och det var så fruktansvärt sorgligt. Att se deras sorg var helt enkelt för mycket. Dottern stortjöt, och då var det helt enkelt omöjligt att inte påverkas själv. Som nog alla vet har jag väldigt lätt till tårar. Det krävs inte mycket för att jag ska bryta ihop. Jag satt där, längst fram på stolar, och grät så jag skakade. Mirre grät, Doddo grät, alla grät. Sista avskedet tog jättelång tid för kyrkan var i stort sett fullsatt. När det var över skulle vi gå upp och sjunga Oh Happy Day. Ni kan kanske förstå att det kändes helt sjukt. Även om det faktiskt var planerat att det skulle vara så, så kändes det helt fel. Jag grät fortfarande när vi sjöng även om jag lyckades samla mig lite. Efter vi var färdiga var begravningen nästan slut. När alla började gå ut så stod vi bara och grinade. Eller i alla fall jag. Det var det svåraste jag någonsin gjort i hela mitt liv. Och jag kände inte ens personen i fråga. Samtidigt så kändes det så fel att jag var ledsen när jag inte ens kände honom. Jag hade ju inget att vara ledsen över. Men logik biter inte direkt på mina känslor. 

I vilket fall som helst så blev vi bjudna på lunch efteråt och för ovanlighetens skulle tackade vi ja. Även om det kändes konstigt så kändes det som att dom ville att vi skulle följa med. Och uppskattningen vi fick efteråt var enorm! Det känns ju alltid roligt. Så även om det var ofattbart jobbigt så känns det ändå som att vi alla fick ut något av det. 

Nu ska jag sluta med mitt dravvel och göra något vettigt istället. Typ tvätta eller nåt. 

Ha en trevligt lördag!

Kramar

Mellanlandning

publicerad den 2010-10-08 kl 12:10:14 i kategorin Vanligt babbel l Kommentera (0)

Nu har jag varit hemma ett tag och duschat, ätit lunch och fixat mig. Vidare till Tyresö Kyrka för begravning! Jippi! (Eller inte.......)

Jonina Oddsson

publicerad den 2010-10-07 kl 22:28:31 i kategorin Läsvärt l Kommentera (0)

Godkväll,
Tänkte bara skriva lite innan jag går och lägger mig. Jag ska ju upp tidigt imorgon, yogan ni vet. Efter det ska jag, Mirre & Doddo sjunga på en begravning i Tyresö Kyrka.
Jag var hos min terapeut idag, trots att det tog emot rejält att åka. Illamåendet har kommit tillbaka. Så fort jag ska åka någonstans så mår jag illa. Men jag kom fram. Och bröt ihop. Jag mådde dock lite bättre när jag gick därifrån. När jag senare kom hem så satte jag mig i vardagsrummet, tände ljus, tog fram min virkning och tittade på film. Det var så skönt. Men sen kom Simon, Anton, mamma & pappa hem. Då är det som att jag bara vill försvinna. Och jag inte bara vill det, jag gör det. Så jag gick och lade mig och vilade i nån timme och när det var dags för middag var jag inte hungrig. Efter ett tag tog jag mig i kragen och satte på en film inne på mitt rum istället. Sen ringde Jonis. Hon måste vara världens underbaraste människa. Det finns ingen som har haft sådant tålamod med mig som hon har haft, och fortfarande har. Jag har varit så rädd för att hon ska tröttna och ge upp hoppet om mig. Vi pratade om det idag och hon var verkligen världens gulligaste. Hon sa att hon inte tänkte släppa taget om mig. Att hon alltid kommer att höra av sig. Att våra framtida familjer kommer umgås och att vi fortfarande kommer vara bästa vänner när vi är 70. Fy vad jag har tur som har henne.
Jonina Oddsson, jag hoppas att jag någon gång kommer kunna ge tillbaka allt som du har gett mig <3

.

publicerad den 2010-10-06 kl 21:04:28 i kategorin Vanligt babbel l Kommentera (0)

Jag vet inte riktigt varför den här dagen känns värre än andra. Allt känns bara så jobbigt. Det knäcker mig att inte kunna finnas där för mina vänner när de behöver mig. De har haft sånt tålamod med mig det senaste året, och jag kan fortfarande inte ge något tillbaka. Jag kan inte ens svara i telefonen. Om jag fortsätter såhär kommer jag tillslut vara så ensam som jag tror jag är. Jag isolerar mig själv men orkar inte göra något för att förändra det. Imorgon ska jag på det näst sista mötet med min terapeut som jag har gått till varje vecka i 1 år. Det känns som att bli sviken. Lämnad ensam mitt i stormen. Allt bara för att jag har blivit ett år äldre. Ingen vill längre ta ansvar över mig för nu är jag vuxen och ska ta ansvar själv. Jag vet inte hur jag ska klara av det här. Det är ingen som förstår. Det enda jag vill är att ligga i min säng och gråta. Gråten sitter konstant i halsen. Klumpen försvinner aldrig. Den väntar bara på en orsak att få komma ut. Ingenting hjälper. Efter 1 år med sjukhusbesök och antidepressiva mediciner så står jag fortfarande kvar på samma plats. Jag börjar undra om jag någonsin kommer kunna gå vidare med mitt liv. Ingen kan hjälpa mig.

Min dag

publicerad den 2010-10-05 kl 00:15:28 i kategorin Vanligt babbel l Kommentera (0)

Godkväll!

Hur har dagen varit? Min har varit jättebra! Förutom att Smulan väckte mig halv fem imorse. Av att hon spydde på mitt golv. Så det var bara att gå upp och hämta rengöringsmedel och hela paketet. Jobbigt. Dock somnade jag om så fort jag la huvudet på kudden igen.
På dagen roade jag mig med att dekorera Doddos födelsedagscupcakes! Japps, min älskade vän fyller 18 år idag, så jag & Mirre bakade igårkväll. Men jag dekorerade med olika strössel och så idag. Så vid åtta-tiden bar det av till Doddo, och efter lite smygande, "ninja-style", runt huset för att se om hon var hemma så kom vi tillslut in. Vi snackade en del innan vi satte oss för att kolla på Lite Sällskap på kanal 5. Ni vet det med Filip & Fredrik? Otroligt roligt var det i alla fall.
Imorgon har jag tänkt att jag ska städa mitt rum och rensa min garderob på sommarkläder. Låter roligt va? Hehe..

GODNATTPUSS!

-

publicerad den 2010-10-01 kl 23:44:18 i kategorin Vanligt babbel l Kommentera (0)

Jag lever, datorn funkar super!