Hej! Jag trodde att jag skulle komma hem vid 11 idag, efter sjukhusbesök kl 9, men icke. Jag kom hem nyss. Jag var på SÖS med mamma, till Ungdomsenheten som jag alltid går till. Där träffar jag en överläkare, en psykiatriker och en sjuksköterska med inriktning psykiatri. Jag gillar verkligen läkaren. Han är supersnäll. Psykiatrikern har jag dock aldrig gillat. Efter idag har hon bränt alla sina broar. Vi pratade om vad jag ska göra i vår, och som jag skrev förut så verkar alla tro att det har ett ansvar över mig. Att jag gör något med mitt liv. Men det är ju bara mitt ansvar! Idag sa psykiatrikern att jag inte kan gå runt och tro att alla andra ska göra saker åt mig och hjälpa mig med allt. Jag bröt ihop och började grina. Jag har inte ens bett om deras hjälp, jag vill inte ens gå dit. Jag vill klara allting själv, men jag blir tvingad dit. Jag kände mig så kränkt. Att hon hade mage att säga något sådant. Hemska människa.

Efter det åkte jag med mamma till Tyresö Centrum och gick till biblioteket och läste i en timme innan jag mötte mamma för lunch. När jag gick på bussen hem så satt min bror där! Han slutade visst tidigt idag. När jag kom till Strandtorget gick jag till Vivo för att köpa lite gott till myskvällen hos Mirre ikväll. Sen fick jag idén att gå och hälsa på mina gamla lärare, mest Mia då. Så jag chansade på att hon hade tid och gick dit. Och jag är så glad att jag gjorde det! I högstadiet var hon som en extramamma för mig. Hon visste garanterat mer om mig just då än min egen mamma. Men efter jag slutade så kände jag att den där speciella kontakten försvann. När man kom och hälsade på hade hon aldrig tid att prata och jag ville inte lägga över mina problem på henne. Men idag hade hon tid! Och jag märkte att jag hade saknat henne otroligt mycket! Nu vet jag vad jag ska göra på dagarna. Jag ska vara med Mia! Bara lalla runt där, haha. Nej men vara någon typ av hjälplärare som gör lite allt möjligt. Dessutom tänkte jag prata med någon där och se om det finns behov av någon resurs på fritids. 

Nu blev det här ett ganska långt inlägg. Men men, så blir det ibland! Snart ska jag hem till Mirre!

Kramar!