Jag lever!

Översättning av rubriken för er som inte kan engelska, hehe. Nej men allvarligt, det känns SÅ skönt att det är över. Jag var så väldigt nervös imorse så jag kunde inte få ner någon frukost alls. Jag var nog mest nervös inför gudstjänsten i och med att jag visste att det skulle bli jobbigt känslomässigt. Och det blev det. Precis innan vi ska börja sjunga min sololåt så kommer Maria fram, tar microfonen och säger till hela kyrkan att det är min sista gudstjänst och att jag ska flytta härifrån. Jag kommer aldrig förlåta henne för det! Jag började såklart grina inför hela församlingen. Pinsamt. Innan mässan fick jag en avskedspresent av Josefin också. Ett jättecoolt martiniglas som ser ut som en flamingo, fyllt med godis och en dubbelring med ett kors på. Supergulligt! Kortet hon skrev (som jag som tur var inte läste förrän efteråt) var helt otroligt. Även någon som inte är lika känslig som jag skulle bryta ihop för det. Hon skrev (plus massor av hjärtan); "Din sång kommer leva i mitt hjärta. Carro, saknar dig redan. Du är den underbaraste person jag har träffat. Kommer aldrig att glömma dig." Lilla gumman! Hon är inte särskilt gammal! Jag tror att hon går i åttan. Nu får jag dåligt samvete för att jag inte har pratat med henne mer. För det brukade jag inte göra! Hemska mig..

Dopet gick också bra, även om både jag & Birgitta (som är gudmor åt Erik) fick kramp i armarna efter några minuter. Det var tänkt att vi skulle hålla i småkillarna under hela dopet. Det funkade dock in, haha. Ingen av oss orkade! Men sången gick bra, Fredrik spelade fantastiskt och jag tror inte att jag någonsin har fått så många komplimanger som jag har fått idag. Egoboost! Jag ska se om jag kan lägga upp några bilder sen.

Veckan som kommer ska jag ägna mig åt att förbereda mig inför resan. Om precis en vecka sitter jag på planet till Antalya! Sedan är det två timmars transfer till Alanya. Vi kommer att vara framme seeent!

Pussar & kramar!