Hej. Jag är tillbaka i Sthlm igen. Jag mådde ju verkligen inte bra, och orkade inte göra någonting alls. Vilket i sin tur gjorde att Sandie inte kunde göra något heller, och så kunde vi ju inte ha det. Enligt mig i alla fall, haha. Jag vill ju inte att hon ska slösa bort sitt sommarlov på att sitta hemma med mig när hon ska ut och ha roligt! Så nu är jag hemma. Och det känns helt stört. För mig så har allt förändrats, men hemma har ingenting förändrats. Krock. Crash, boom, bang. Skallen hänger inte med. Framförallt så hänger inte känslorna med. Vad fan hände egentligen? Som vanligt när jag kommer hem ifrån ett ställe så känns det som att allt var en dröm. Och jag har en tendens att "ta tillvara på tiden" om man säger så när jag är hemifrån. Jag lyckas alltid klämma in några livsomvälvande händelser, vilket gör det ännu konstigare att komma hem. 

Nu ska jag i alla fall börja ta hand om mig själv. Inget flängande när jag är sjuk. Inget supande så att jag inte har något omdöme. Jag vet att jag har sagt det här många gånger förut, men nu måste jag verkligen ta tag i mitt liv. Jag måste förbereda mig inför flytten till Göteborg nästa år ju! Jag och Sandie i Göteborg kommer bli episkt. På högsta nivå. Så känner jag rent spontant liksom (hehe, internskämt..). 

Ta hand om er. Gör dumma saker, men lär er av dem sen. Det var dagens visdom, haha!

PUSS! ♥