Berg- och dalbana

publicerad den 2013-02-15 kl 23:16:02 i kategorin Läsvärt l Kommentera (0)

Nämen hej. Hade nästan glömt att jag hade en blogg! Nu är jag i alla fall hemma igen. De här 11 dagarna jag har varit i Ljungskile har varit en känslomässig berg- ochdalbana. Jag var väldigt förvirrad de första dagarna men sen vändes allt upp och ner. Min morfar, som jag i och för sig inte har träffat på många år, gick bort. I tisdags fick jag reda på att han var väldigt sjuk och inte hade lång tid kvar. Jag grinade i omgångar hela dagen. I onsdags kl 1 på morgonen gick han bort. Hela onsdagen gick som i ett töcken av tårar, kramar och extrem tacksamhet för de underbara människor jag har i mitt liv. Om det här har lärt mig något så är det att man inte har så mycket tid som man tror. Ta tillvara på tiden. Var inte rädd för att känna. Helt plötsligt är det för sent.

Det känns lite fel att vända på det här så tidigt. Men att min morfar dog gjorde att mina murar som jag så omsorgsfullt byggt upp efter att ha blivit sårad flera gånger raserades. Varför skulle jag sitta där och vara rädd för att känna när en man som så tydligt tyckte om mig höll om mig? Skulle jag slösa bort chansen? Varför då? För att jag var så fruktansvärt rädd för att bli sårad? Det är ingen legitim anledning. När morfar dog släppte rädslan och jag blev överväldigad. Allt föll på plats. Nu är jag tillsammans med världens finaste Martin ♥

Jag åkte alltså hem idag. Jag kan inte ens beskriva hur det kändes att åka ifrån honom. Tårarna rann i en halvtimme. Som tur var åkte jag hem tillsammans med Jocke så vi satt i bistrovagnen hela resan och snackade. Annars hade jag garanterat varit ännu mer deprimerad. Jag ska dock åka ner nästnästa helg igen och förhoppningsvis kommer han upp till Sthlm om en månad. Jag längtar så att jag nästan går sönder! Det går inte att beskriva i ord hur mycket jag saknar honom nu. Det är helt galet.

Nu ska jag lägga mig och titta på film. Jag har absolut inget som helst hopp om att somna i en alldeles för stor och kall säng, men film kan man ju alltid titta på. Eller inte. Vissa har svårt för att titta på film, haha.

Puss ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback