Hej hej. Idag har jag varit extremt rastlös. Jag har kollat mobilen varannan minut för att se om "någon" har hört av sig. "Någon" har inte hört av sig. Febern steg till 39,4 och jag låg i soffan och önskade att jag var någon helt annanstans. Gud vad jag önskar att jag bara kunde släppa saker. Men det går inte! Och då måste jag göra någonting åt det, för såhär kan jag inte fortsätta. Vad gör man då? Jo, då ringer man den vännen som man vet kommer säga det man vill höra i den här situationen, haha. I detta fallet var det Sandie! Om jag mår så himla dåligt över att inte ha kontakt med denna "någon", varför ska jag då plåga mig själv? Det är ju bara att ta kontakt själv. Jag lär ju märka rätt snabbt om det är välkommet eller inte. Och så får jag ta itu med det då. Så det är det jag tänker göra. Om det är bra eller inte vet jag inte, men jag orkar inte vara smart och tänka på vad som är bäst i längden just nu. Jag tänker vara den jag är i Ljungskile! En tjej som tar saker när de kommer och inte oroar sig så jäkla mycket. Så det så.

Puss på er ♥