Bättre sent än aldrig
publicerad den 2010-12-29 kl 17:08:55 i kategorin Vanligt babbel l Kommentera (0)
Hejsan!
Jag kom på att jag faktiskt inte har skrivit något alls sedan jag kom hem från Sälen. Inte bra. Det var dock en bra vecka, fast alldeles för kallt. Jag höll mig mest inne i stugan.
Julafton var mysig, även fast pappa hade glömt tomtedräkten.. Pinsamt! Anton blev dock inte så ledsen för han träffade tomten några dagar innan vid Sälfjällstorget. Jag fick jättefina julklappar, även fast mamma & pappa hade sagt att det inte skulle bli så mycket av det eftersom att det kostade en del att åka upp till fjällen. Men jag fick en bok om design som hette 1900-talets Design, skriven av Judith Miller. Jag har inte hunnit titta så mycket i den än, men det var mycket intressanta saker! Sen fick jag två buddha-figurer i svart keramik, lavender-rökelse, magnolia-rökelse, grönt mangoté, örhängen, armband, grå cardigan, nya Alice i Underlandet-filmen, boken Diamanter Är För Evigt, skriven av Lauren Weisberger (samma som har skrivit Djävulen Bär Prada), en ram, en yogamatta, pengar och sist men inte minst... Eclipse-boxen! :D Den fick jag av Anna & Patrick i förrgår! Jag har inte hunnit kolla på allt extramaterial än, men jag hoppas kunna göra det ikväll.
Annars är jag upptagen med dukningen inför nyår som jag har ansvar över. Färgerna är vitt & silver. Kanske även lite rosa. Jag får fota på fredag när allt är färdigt.
Nejmen nu glömde jag nästan. Jag har ju också fått en HTC Desire i julklapp! Den har dock inte kommit än så det känns inte som att jag har fått den än.
PUSS & KRAM!
Jag kom på att jag faktiskt inte har skrivit något alls sedan jag kom hem från Sälen. Inte bra. Det var dock en bra vecka, fast alldeles för kallt. Jag höll mig mest inne i stugan.
Julafton var mysig, även fast pappa hade glömt tomtedräkten.. Pinsamt! Anton blev dock inte så ledsen för han träffade tomten några dagar innan vid Sälfjällstorget. Jag fick jättefina julklappar, även fast mamma & pappa hade sagt att det inte skulle bli så mycket av det eftersom att det kostade en del att åka upp till fjällen. Men jag fick en bok om design som hette 1900-talets Design, skriven av Judith Miller. Jag har inte hunnit titta så mycket i den än, men det var mycket intressanta saker! Sen fick jag två buddha-figurer i svart keramik, lavender-rökelse, magnolia-rökelse, grönt mangoté, örhängen, armband, grå cardigan, nya Alice i Underlandet-filmen, boken Diamanter Är För Evigt, skriven av Lauren Weisberger (samma som har skrivit Djävulen Bär Prada), en ram, en yogamatta, pengar och sist men inte minst... Eclipse-boxen! :D Den fick jag av Anna & Patrick i förrgår! Jag har inte hunnit kolla på allt extramaterial än, men jag hoppas kunna göra det ikväll.
Annars är jag upptagen med dukningen inför nyår som jag har ansvar över. Färgerna är vitt & silver. Kanske även lite rosa. Jag får fota på fredag när allt är färdigt.
Nejmen nu glömde jag nästan. Jag har ju också fått en HTC Desire i julklapp! Den har dock inte kommit än så det känns inte som att jag har fått den än.
PUSS & KRAM!
Mellandagsrea!
publicerad den 2010-12-28 kl 23:36:50 i kategorin Shopping l Kommentera (0)
Hej då!
publicerad den 2010-12-18 kl 23:54:17 i kategorin Vanligt babbel l Kommentera (0)
Hejdå alla underbara! Tidigt imorgon åker jag till Sälen med min familj för att fira jul! Jag kommer hem igen nästa söndag. Puss & kram, och GOOOOD JUUUUL! :D:D
Snart bär det av!
publicerad den 2010-12-17 kl 12:05:44 i kategorin Mina bilder l Kommentera (0)
Bilder från förra gången vi firade jul i Sälen! Det ska bli så härligt! Vi åker tidigt på söndag morgon.
Albin & Erik
publicerad den 2010-12-16 kl 16:36:25 i kategorin Gör själv l Kommentera (0)
Till de nya små bebisarna! De föddes igår via kejsarsnitt! Korten är såklart självscrappade!
Inlägg från den 5/2 -09
publicerad den 2010-12-13 kl 19:33:39 i kategorin Läsvärt l Kommentera (1)
Hej,
Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det.
Det känns som att jag klamrar mig fast vid mina böcker,
obenägen att leva i min egen värld.
Varför kan det inte vara så att det är den världen som är den sanna?
Måste min gråa värld vara den rätta?
Jag skriker efter någon annan värld än min egen. Jag vill bara komma bort från allt.
Hur ska jag förklara?
Jag citerar från ett tidigare blogginlägg.
"Varför känns allt så meningslöst?
Det spelar ingen roll vad jag gör, allt blir fel ändå.
Varför kämpa och kämpa när man inte får ut något av det?
Det känns som att jag går levande död på den här jorden.
Jag tittar men ser inte. Jag går men står stilla.
Alla färger flyter ihop till något onämnbart.
Det enda som håller mig vaken är musiken som jag fortfarande hör, lugnt och stilla, det är rytmen jag lever i.
Är något av det här ens förståbart? Jag pratar och pratar, ändå är det ingen som förstår mig!
Jag skriker och skriker, ändå är det ingen som hör.."
Hur kan det komma sig att jag är tillbaka på samma ställe som jag var för ett år sedan?
Det enda som skiljer sig är egentligen delen med musiken.
Istället är det böckerna jag flyr till.
Jag vet inte vad som händer med mig.
Jag ser ingen mening med något längre.
Jag vill bara att allt ska vara över.
Det värsta är att jag har ingen aning om varför,
varför jag känner som jag gör.
Jag förstår att människor i min närhet blir frustrerade på mig,
men jag har verkligen inget svar.
Jag har märkt att jag på senare tid har en fallenhet att bli intresserad av overkliga saker.
Låt mig försöka förklara.
Jag är inte längre intresserad av att läsa böcker om kvinnors liv när deras män är otrogna,
osv osv. Jag flyr hellre till en värld som inte är det minsta lik min egen.
Stardust är i stort sett den enda filmen jag tittar på.
Ni som inte har sett den får se den, jag orkar inte förklara.
Dom enda böckerna jag läser är Twilight-böckerna.
Om och om igen.
Jag försöker verkligen läsa om annat,
om saker som jag skulle ha tyckt varit intressant förut.
Det går inte.
Jag vill bara komma bort från min egen värld,
om det så bara är för några minuter.
Det är därför som jag har suttit framför datorn hela dagen och sagt att jag har pluggat.
Egentligen har jag suttit med "När jag hör din röst",
den svenska översättningen av "New Moon".
Nu blev det ganska mycket om böcker.
Det är bara för att det är ett sätt för mig och fly från verkligheten.
Det egentliga problemet är inte att jag inte kan läsa andra böcker,
utan att jag inte ser någon mening med något alls.
Jag avundas människor som har något i sin vardag att hålla fast vid.
Jag avundas till och med dom som går runt och är förälskade i någon som dom inte vågar prata med.
Jag avundas dom som har ett mål.
Det är svårt att ta sig någonstans om man inte vet vart man ska.
Om man inte har någon aning om vart man vill.
Hur ska man då kunna fortsätta gå?
Jag har ingen aning.
5/2 2009
Ja, vad ska man säga? Det jag tänker på först är; jag har kommit långt! Jag har lämnat den där personen bakom mig! Jag kan numera stolt säga att jag kan läsa chiclit! Haha! Det blev ju sämre innan det blev bättre, men jag tror att det var nödvändigt för att jag skulle förstå att jag behövde hjälp. Men ni måste ju erkänna att jag uttryckte mig på ett ofantligt dramatiskt sätt? Haha, typiskt mig.
Även om det är jobbigt att läsa så känns det mest skönt att jag har lyckats ta mig ur det. Hurra för mig!
Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det.
Det känns som att jag klamrar mig fast vid mina böcker,
obenägen att leva i min egen värld.
Varför kan det inte vara så att det är den världen som är den sanna?
Måste min gråa värld vara den rätta?
Jag skriker efter någon annan värld än min egen. Jag vill bara komma bort från allt.
Hur ska jag förklara?
Jag citerar från ett tidigare blogginlägg.
"Varför känns allt så meningslöst?
Det spelar ingen roll vad jag gör, allt blir fel ändå.
Varför kämpa och kämpa när man inte får ut något av det?
Det känns som att jag går levande död på den här jorden.
Jag tittar men ser inte. Jag går men står stilla.
Alla färger flyter ihop till något onämnbart.
Det enda som håller mig vaken är musiken som jag fortfarande hör, lugnt och stilla, det är rytmen jag lever i.
Är något av det här ens förståbart? Jag pratar och pratar, ändå är det ingen som förstår mig!
Jag skriker och skriker, ändå är det ingen som hör.."
Hur kan det komma sig att jag är tillbaka på samma ställe som jag var för ett år sedan?
Det enda som skiljer sig är egentligen delen med musiken.
Istället är det böckerna jag flyr till.
Jag vet inte vad som händer med mig.
Jag ser ingen mening med något längre.
Jag vill bara att allt ska vara över.
Det värsta är att jag har ingen aning om varför,
varför jag känner som jag gör.
Jag förstår att människor i min närhet blir frustrerade på mig,
men jag har verkligen inget svar.
Jag har märkt att jag på senare tid har en fallenhet att bli intresserad av overkliga saker.
Låt mig försöka förklara.
Jag är inte längre intresserad av att läsa böcker om kvinnors liv när deras män är otrogna,
osv osv. Jag flyr hellre till en värld som inte är det minsta lik min egen.
Stardust är i stort sett den enda filmen jag tittar på.
Ni som inte har sett den får se den, jag orkar inte förklara.
Dom enda böckerna jag läser är Twilight-böckerna.
Om och om igen.
Jag försöker verkligen läsa om annat,
om saker som jag skulle ha tyckt varit intressant förut.
Det går inte.
Jag vill bara komma bort från min egen värld,
om det så bara är för några minuter.
Det är därför som jag har suttit framför datorn hela dagen och sagt att jag har pluggat.
Egentligen har jag suttit med "När jag hör din röst",
den svenska översättningen av "New Moon".
Nu blev det ganska mycket om böcker.
Det är bara för att det är ett sätt för mig och fly från verkligheten.
Det egentliga problemet är inte att jag inte kan läsa andra böcker,
utan att jag inte ser någon mening med något alls.
Jag avundas människor som har något i sin vardag att hålla fast vid.
Jag avundas till och med dom som går runt och är förälskade i någon som dom inte vågar prata med.
Jag avundas dom som har ett mål.
Det är svårt att ta sig någonstans om man inte vet vart man ska.
Om man inte har någon aning om vart man vill.
Hur ska man då kunna fortsätta gå?
Jag har ingen aning.
5/2 2009
Ja, vad ska man säga? Det jag tänker på först är; jag har kommit långt! Jag har lämnat den där personen bakom mig! Jag kan numera stolt säga att jag kan läsa chiclit! Haha! Det blev ju sämre innan det blev bättre, men jag tror att det var nödvändigt för att jag skulle förstå att jag behövde hjälp. Men ni måste ju erkänna att jag uttryckte mig på ett ofantligt dramatiskt sätt? Haha, typiskt mig.
Även om det är jobbigt att läsa så känns det mest skönt att jag har lyckats ta mig ur det. Hurra för mig!
Lucia
publicerad den 2010-12-13 kl 09:10:05 i kategorin Vanligt babbel l Kommentera (1)
Godmorgon!
Idag är det lucia! Vad säger man då? Trevlig lucia? Haha, jag vet inte. Men ni fattar grejen. Jag gick upp lite innan sju för att titta på Luciatåget från Kungsholmens Kyrka på SVT. Det var ju Södra Latins Kammarkör som höll i det, tillsammans med Sanna Nielsen, Shirley Clamp, Sonja Aldén och Darin, och då var ju förstås Anna med! Kul att se henne på TV! Jag har en känsla av att det inte är sista gången, hon är så duktig!
Jag måste också berätta om vårat eget luciatåg som Minidrillarna, Tondrillarna och min egen kör Joyful Voices hade i Tyresö Kyrka igår. Det började bra, småttingarna gick och ställde sig på rätt ställe och vi sjöng de första sångerna. Helt plötsligt ser jag en flicka från Tondrillarna som står bredvid Doddo (jag stod bredvid Doddo på andra sidan) som börjar luta sig fram och sedan ramlar ner flera trappsteg, ner på stengolvet. Doddo fick tag på hennes ärm men hon föll ändå. Hon slog ena sidan av huvudet i golvet. Kan ni förstå vilken chock det var? Först trodde vi att hon "bara" hade svimmat, men jag fick höra lite senare av min körledare att det förmodligen var ett epilepsi-anfall. För det verkade konstigt att hon skulle svimma bara sådär i och med att vi inte hade levande ljus förutom i lucians krona. Men först så stod alla i körerna bara kvar där. Vi visste liksom inte vad vi skulle göra. Det kom ju förstås vuxna framspringande på en gång och det ringdes efter ambulans. Och det kom inte en vanlig liten ambulans, utan en hel jäkla helikopter! Sjukvårdarna, som var 4-5 st frågade henne lite allmänna frågor men sedan blev hon medvetslös igen. Det sista man såg var att hon blev i stoppad i en form av åkpåse och sedan upp på båren till helikoptern. Hennes mamma följde förstås med, men hennes lillasyster sjöng i Minidrillarna så hon blev ensam kvar. Hon såg helt förstörd ut, vilket är helt förståeligt! Det var någon annan förälder som skjutsade hem henne. Men så vi satt där i säkert 20-30 min och ville helst avbryta hela gudstjänsten. Eller jag ville det i alla fall. Som jag skrev för några dagar sedan så har jag fruktansvärt lätt för att börja gråta nu, och när vi stod/satt där kändes det som att jag skulle bryta ihop. Jag blev väl bara så chockad. Ungdomsledare kom från församlingshemmet med saft och pepparkakor till alla barnen, så att ingen annan skulle svimma förmodligen. Men när helikoptern hade åkt iväg var det bara att fortsätta luciatåget. Som tur var var det inte många sånger kvar.
Man kan väl säga att det helt klart var det mest dramatiska luciatåget jag har varit med om. Jag hoppas verkligen att lilltjejen är okej.
När det gäller min kör så tycker jag att det var trist att flera stycken inte kom, utan att höra av sig. Stackars Mirre blev sjuk, så hon kunde inte komma. Men hon hörde ju av sig! Vi väntade på flera stycken som aldrig kom.. Dålig stil!
Idag är det lucia! Vad säger man då? Trevlig lucia? Haha, jag vet inte. Men ni fattar grejen. Jag gick upp lite innan sju för att titta på Luciatåget från Kungsholmens Kyrka på SVT. Det var ju Södra Latins Kammarkör som höll i det, tillsammans med Sanna Nielsen, Shirley Clamp, Sonja Aldén och Darin, och då var ju förstås Anna med! Kul att se henne på TV! Jag har en känsla av att det inte är sista gången, hon är så duktig!
Jag måste också berätta om vårat eget luciatåg som Minidrillarna, Tondrillarna och min egen kör Joyful Voices hade i Tyresö Kyrka igår. Det började bra, småttingarna gick och ställde sig på rätt ställe och vi sjöng de första sångerna. Helt plötsligt ser jag en flicka från Tondrillarna som står bredvid Doddo (jag stod bredvid Doddo på andra sidan) som börjar luta sig fram och sedan ramlar ner flera trappsteg, ner på stengolvet. Doddo fick tag på hennes ärm men hon föll ändå. Hon slog ena sidan av huvudet i golvet. Kan ni förstå vilken chock det var? Först trodde vi att hon "bara" hade svimmat, men jag fick höra lite senare av min körledare att det förmodligen var ett epilepsi-anfall. För det verkade konstigt att hon skulle svimma bara sådär i och med att vi inte hade levande ljus förutom i lucians krona. Men först så stod alla i körerna bara kvar där. Vi visste liksom inte vad vi skulle göra. Det kom ju förstås vuxna framspringande på en gång och det ringdes efter ambulans. Och det kom inte en vanlig liten ambulans, utan en hel jäkla helikopter! Sjukvårdarna, som var 4-5 st frågade henne lite allmänna frågor men sedan blev hon medvetslös igen. Det sista man såg var att hon blev i stoppad i en form av åkpåse och sedan upp på båren till helikoptern. Hennes mamma följde förstås med, men hennes lillasyster sjöng i Minidrillarna så hon blev ensam kvar. Hon såg helt förstörd ut, vilket är helt förståeligt! Det var någon annan förälder som skjutsade hem henne. Men så vi satt där i säkert 20-30 min och ville helst avbryta hela gudstjänsten. Eller jag ville det i alla fall. Som jag skrev för några dagar sedan så har jag fruktansvärt lätt för att börja gråta nu, och när vi stod/satt där kändes det som att jag skulle bryta ihop. Jag blev väl bara så chockad. Ungdomsledare kom från församlingshemmet med saft och pepparkakor till alla barnen, så att ingen annan skulle svimma förmodligen. Men när helikoptern hade åkt iväg var det bara att fortsätta luciatåget. Som tur var var det inte många sånger kvar.
Man kan väl säga att det helt klart var det mest dramatiska luciatåget jag har varit med om. Jag hoppas verkligen att lilltjejen är okej.
När det gäller min kör så tycker jag att det var trist att flera stycken inte kom, utan att höra av sig. Stackars Mirre blev sjuk, så hon kunde inte komma. Men hon hörde ju av sig! Vi väntade på flera stycken som aldrig kom.. Dålig stil!
Min framtida man
publicerad den 2010-12-11 kl 23:29:00 i kategorin Läsvärt l Kommentera (0)
Hittade precis videon ovan. Titta på den. Det kommer jag göra i alla fall. Om och om och om igen. Tills jag kan ta till mig det han säger. Han är helt otrolig. Tårarna rinner.
-
publicerad den 2010-12-11 kl 23:06:50 i kategorin Vanligt babbel l Kommentera (0)
Jag har nära till tårar hela tiden. Mer än vanligt. Jag gråter varje dag, utan att ha någon riktig anledning. Det kan vara någon liten småsak som sätter igång det, men så gråter jag som om jag inte har gjort det på 100 år. Varje dag. Ofta är det något som någon säger som får mig att börja, men idag var det att jag inte hittade mitt lucialinne där jag trodde att det var. Istället för att fortsätta leta på andra ställen så börjar jag kasta ut kläder från garderoben och får en panikattack. Som om det var liv eller död. Jag förstår det inte. Jag har ingen förmåga alls att tänka logiskt när det väl sätter igång. Och det känns som att paniken kommer lättare och lättare. Det krävs knappt någonting längre för att jag ska ramla ihop, grina och hyperventilera.
Jag måste helt enkelt ha ett väldigt svagt psyke. Vad gör man åt det?
Jag måste helt enkelt ha ett väldigt svagt psyke. Vad gör man åt det?
Världens roligaste luciatåg
publicerad den 2010-12-09 kl 19:10:15 i kategorin Youtube l Kommentera (0)
HAHAHAHAH!
Magsjuk
publicerad den 2010-12-09 kl 18:21:53 i kategorin Vanligt babbel l Kommentera (0)
Nejmen hejsan!
Jag lever! Dock knappt, men ändå! Jag fick kräksjukan i tisdags. Jag gick upp halv sju för att jag skulle till SÖS på läkarbesök, men det gick ju inte riktigt som jag hade tänkt. Den dagen bestod bara av kräkningar och liggande på badrumsgolvet tyckandes synd om mig själv. Man måste ju få ha sådana stunder också.. Igår mådde jag betydligt bättre så jag började äta igen efter att inte ha fått ner en smula på över 1½ dygn, och då känns det ju såklart inte så bra i magen. Men idag har jag kunnat utöka till omelett och pannkakor! Och det känns faktiskt bra. Och i och med att det precis nu är 48 timmar sedan jag spydde sista gången, så tänkte jag gå på yogan imorgon. Det är sista gången innan juluppehållet, och jag missade förra veckan då jag var förkyld.
Nu måste jag öva på luciasångerna inför söndag! Luciatåg kl 11 i Tyresö Kyrka för er som vill komma!
PUSSAR!
Jag lever! Dock knappt, men ändå! Jag fick kräksjukan i tisdags. Jag gick upp halv sju för att jag skulle till SÖS på läkarbesök, men det gick ju inte riktigt som jag hade tänkt. Den dagen bestod bara av kräkningar och liggande på badrumsgolvet tyckandes synd om mig själv. Man måste ju få ha sådana stunder också.. Igår mådde jag betydligt bättre så jag började äta igen efter att inte ha fått ner en smula på över 1½ dygn, och då känns det ju såklart inte så bra i magen. Men idag har jag kunnat utöka till omelett och pannkakor! Och det känns faktiskt bra. Och i och med att det precis nu är 48 timmar sedan jag spydde sista gången, så tänkte jag gå på yogan imorgon. Det är sista gången innan juluppehållet, och jag missade förra veckan då jag var förkyld.
Nu måste jag öva på luciasångerna inför söndag! Luciatåg kl 11 i Tyresö Kyrka för er som vill komma!
PUSSAR!
1000
publicerad den 2010-12-04 kl 23:10:26 i kategorin Vanligt babbel l Kommentera (0)
Det här är mitt 1000:e inlägg i den här bloggen. Det är ju helt galet.
I wish
publicerad den 2010-12-04 kl 11:26:39 i kategorin Vanligt babbel l Kommentera (0)
Jag önskar...
Att jag hade orken att träffa alla underbara människor som jag vill träffa.
Att jag någon gång ibland bara kunde svara i telefonen istället för att få panik varje gång den ringer.
Att jag fortfarande gick i skolan och i sådant fall bara ha några månader kvar innan studenten.
Att jag inte gav upp när jag gjorde det.
Att jag kommer få stark medicin av hudläkaren så att min hemska akne försvinner.
Att min feber försvinner för gott.
Att jag kunde ta tag i mitt liv och skaffa ett jobb.
Att jag hade orken att träffa alla underbara människor som jag vill träffa.
Att jag någon gång ibland bara kunde svara i telefonen istället för att få panik varje gång den ringer.
Att jag fortfarande gick i skolan och i sådant fall bara ha några månader kvar innan studenten.
Att jag inte gav upp när jag gjorde det.
Att jag kommer få stark medicin av hudläkaren så att min hemska akne försvinner.
Att min feber försvinner för gott.
Att jag kunde ta tag i mitt liv och skaffa ett jobb.
Förkyld
publicerad den 2010-12-02 kl 19:39:43 i kategorin Vanligt babbel l Kommentera (1)
Hejsan hoppsan lillebror!
Det har inte blivit någon bloggning alls den här veckan! Förlåt, förlåt! Jag har varit väldigt förkyld. Eller har varit, jag är fortfarande. Det känns dock lite bättre idag. Det började i måndags när jag skulle på bio och se Harry Potter med Jocke. Det var ju dock superviktigt så jag tog en Ipren och gav mig iväg i kylan. När jag kom hem på kvällen så var jag helt slut och det höll i sig till igår. När jag vaknade idag så var jag riktigt täppt i näsan men när jag tog nässpray blev det mycket bättre. Den rinnande näsan är alltså försvunnen för den här gången. Nu har jag dock börjat få hosta.. Men men, bättre att jag är sjuk nu än senare i december! Det resulterar dock i att jag inte kommer gå på yogan imorgon. Tror jag. Jag har inte riktigt bestämt mig än. Men det blir nog bäst så. Jag vill inte smitta någon annan så det får nog bli yoga hemma istället. Och en promenad till Strandtorget för jag fick en avi om ett paket idag. Vi får se vad det är!
Förresten så gjorde jag en egen adventskalender till Anton igår! Det är 24 st små julstrumpor med handbroderade siffror och band som är fastsydda för hand. Det tog en jäkla tid! Jag kan fota imorgon och visa.
KRAM
Det har inte blivit någon bloggning alls den här veckan! Förlåt, förlåt! Jag har varit väldigt förkyld. Eller har varit, jag är fortfarande. Det känns dock lite bättre idag. Det började i måndags när jag skulle på bio och se Harry Potter med Jocke. Det var ju dock superviktigt så jag tog en Ipren och gav mig iväg i kylan. När jag kom hem på kvällen så var jag helt slut och det höll i sig till igår. När jag vaknade idag så var jag riktigt täppt i näsan men när jag tog nässpray blev det mycket bättre. Den rinnande näsan är alltså försvunnen för den här gången. Nu har jag dock börjat få hosta.. Men men, bättre att jag är sjuk nu än senare i december! Det resulterar dock i att jag inte kommer gå på yogan imorgon. Tror jag. Jag har inte riktigt bestämt mig än. Men det blir nog bäst så. Jag vill inte smitta någon annan så det får nog bli yoga hemma istället. Och en promenad till Strandtorget för jag fick en avi om ett paket idag. Vi får se vad det är!
Förresten så gjorde jag en egen adventskalender till Anton igår! Det är 24 st små julstrumpor med handbroderade siffror och band som är fastsydda för hand. Det tog en jäkla tid! Jag kan fota imorgon och visa.
KRAM