Jag stack inte hemifrån igår. Jag kunde bara inte gå fram till mamma och säga att jag skulle åka någonstans och sova där. Därför stannade jag kvar. Men jag orkar inte längre. Jag pratar inte överhuvudtaget längre hemma. Ingen märker det, bara när jag fräser tillbaka när de tjatar. Då blir de förbannade när jag har "fel ton". Jag säger inget av det här till någon, bara skriver det här. Det finns liksom inget rätt tillfälle att säga att jag skulle kunna lägga mig ner och bara dö. Om jag skulle prata om allt som jag kände skulle mina kompisar bli utpratade, de skulle tröttna på mig. Jag har tänkt ganska mycket på sista tiden på hur det skulle vara att bara ge upp allt och dö. Jag undrar om jag skulle klara av det. Det skulle jag inte. Men ibland önskar jag att någon bara kunde döda mig.