Hej,
Jag fick fnatt när mamma och pappa kom hem idag och gick ut och promenerade i 1½ timme. Jag vet inte vad som flög i mig. Eller jo, jag bråkade med mamma om att hon tycker att jag borde röra på mig mer och gick iväg gråtandes. Jag såg säkert helt hemsk ut där jag gick med förrförra årets jacka som är för liten, mjukisbyxor med fläckar på, smutsigt hår och osminkad. Men jag ville för allt i världen inte gå hem, och jag hade inte med mig varken busskort eller mobil så jag gick runt. Först kände jag mig bara ensam och tyckte enbart synd om mig själv där gick jag i mörkret. Sen hade jag någon känsla av att någon följde efter mig (jag passerade då kyrkan och kyrkogården), men sen kände jag ett lugn. Ni vet, ett sånt där lugn som säger "allt kommer ordna sig". När jag närmade mig min gata ville jag fortfarande inte gå hem så jag gick ett varv runt området också. När jag kom hem var lugnet kvar, men på ett annat sätt. Jag kände att jag inte ville prata, bara vara tyst, så jag gick till mitt rum. Nu är jag jättetrött. Trött på att vara arg hela tiden och trött på att vara Carolina. Kan jag inte bara få vara någon annan?
Ciao,
Carro