Nu är jag tillbaka efter att ha ätit pannkakor och pratat med mamma och pappa ett tag. Pappa har fått för sig att han vill flytta till någon liten stuga på 48 kvadratmeter långt ut åt helvete där det knappt går bussar. Jag hoppas och tror att han skojar, för jag flyttar ingenstans om det inte för mig närmare stan. Jag har långt som det är till skolan och vänner.

Jag måste verkligen plugga ikväll, jag har ju som sagt muntligt italienskaprov imorgon och jag ligger risigt till. Jag har försökt få fram till min italienskalärare att jag inte kan någonting och har ångest, men hon lyssnar inte! Hon tror att jag kan så himla mycket mer än jag kan. Vad är värst; att läraren tror att man inte kan någonting och behandlar en som en 10-åring, eller att läraren tror att du kan superdupermycket och har jättehöga förväntningar på dig och lyssnar inte på ett ord av vad du säger? Jag skulle svara det senare.

Bästa låten just nu: Irish Son - Brian McFadden