Hej,
Jag kan med stolthet meddela att jag fortfarande lever.
Även om jag har mina perioder så fortsätter jag faktiskt att gå,
även om jag för tillfället inte ser någon som helst mening med det.
Jag önskar att jag kunde lite på någon högre makt att allt kommer ordna sig,
men som det är nu är det inte något jag överväger.
Eller ordnar sig och ordnar sig. Det är fel uttryck.
Jag önskar att jag kunde lita på att mitt liv kommer få en mening.
Jag menar, jag kan ju gå runt på den här jorden i 80 år utan att ha ett mål.
Det skrämmer livet ur mig.
Det har ingenting att göra med att det ordnar sig.
Jag hatar det uttrycket.
Det är ingenting som är fel så det finns inget som kan ordna sig!

Läsa, läsa, läsa
Det är vad jag ska göra nu. Tills jag inte längre orkar hålla ögonen öppna.
Jag struntar fullständigt i att jag ska till skolan imorgon och att jag inte har pluggat.
Jag orkar bara inte tänka på det.

Peace,
Carro