Hej svejs. Jag tänkte skriva ett mycket sentimentalt inlägg. Jag hade hela inlägget i huvudet när jag var ute och gick idag faktiskt. Men jag tänker inte sätta ord på mina känslor på det viset idag. Om jag inte skriver eller säger dom så kanske dom försvinner. Om dom bara finns i mitt huvud så skadar det ingen utom mig själv. Det är bra det.

Jag gick väldigt långt idag. Ensam för omväxlighetens skull. Inte ens iPoden hade jag som sällskap. Det var skönt att bara gå och tänka. Det är verkligen något jag rekommenderar! Om man är upprörd över något så ska man gå ut och gå en riktigt lång promenad. Det är viktigt att det är en riktigt lång så att man hinner gå igenom alla känslor och tankar. Jag gick från att vara ledsen till arg, tillbaka till ledsen igen, vidare till hopplösheten, sedan beslutsamheten. Tillslut var jag framme hos lugnet. Det tar ett tag. Om jag då hade stannat vid hopplösheten, vad hade hänt då? Jo, då hade jag känt den känslan hela kvällen. Gå därför tills du känner dig lugn och tillfreds med dig själv igen.

Nu är jag hungrig igen. Jag tror att jag ska ta en rostad macka och en kopp te.

Kram på alla. Speciellt Nea. <3