Åh! Filmen var helt underbar! Jag sitter och lyssnar på soundtracket nu! Det finns på Spotify för den som är intresserad. Men alltså, det första man ser på hela filmen är en stor måne. Kan ni förstå vilka känslor som fanns i mig då? Jag trodde jag skulle svimma. Sedan byts månen sakta ut mot New Moon-loggan. Då håll jag på att dö. Men just nu känns filmen helt overklig. Twilight har jag sett så många gånger så att jag kan alla repliker utantill, och jag vet precis vad som ska hända hela tiden. New Moon är för mig nu som ett enda virrvarr av känslor. Jag kan inte säga vilken scen som kom först, jag kommer knappt ihåg filmen. Det var så känsloladdat, så jag måste gå och se den igen snart. Jag tror att jag kommer uppskatta den mer då.

 

Jag träffade ju också några tjejkompisar från klassen. Jag mötte dom i Kungshallen för några skulle äta. Precis när jag kom ville jag bara vända och åka hem igen. Jag sa inte så mycket under den första timmen kanske. Sen började det kännas lite som vanligt. Det får inte dröja så här länge tills jag träffar dom igen, för då kommer det vara lika svårt igen.

Nu ska jag baka en sockerkaka. Ikväll ska jag till Nea som fyllde år igår, grattis gumman <3

PUSS