Väldigt dålig uppdatering dom sista dagarna, but I have my reasons. Det blev för mycket helt enkelt. Jag var jätteglad över att Antons gudföräldrar var här, och ville utnyttja tiden så mycket som möjligt i och med att dom skulle åka hem på lördag eftermiddag. Det blev mycket. Och igår när vi äntligen skulle gå på möbelmässan och gå runt i inredningsaffärer i stan så kraschade jag. Igen. Besvikelsen som kommer när man inser att man inte klarar av det, att man inte orkar, är omöjlig att beskriva. Jag grät och grät och grät. Den enda som fick mig att lugna ner mig tillslut var Eva. Och det var för att hon lät mig gråta. Hon lät mig vara ledsen. Det var så skönt! Ingen som krävde något, utan bara var där och lät mig gråta.

Istället gick mamma, Eva & jag till Claras på Strandtorget och fikade. Så även om det inte blev som jag hade tänkt mig, så blev det bra ändå.

Det hade kommit in ett återbud så jag ska dit redan på torsdag. Då ska jag skrivas in, men sen får jag åka hem och komma tillbaka på fredagen. Det kom så snabbt, så jag hade problem med att smälta det också. Dessutom så ska jag ju på The Swell Season på torsdag, och det har jag längtat efter väldigt länge. Jag kommer fortfarande kunna gå, men jag kommer nog inte kunna äta middag innan som vi hade tänkt. Jag måste fasta innan i och med att jag ska sövas och dom ska undersöka tarmen.

Jag hoppas att jag ska kunna ta mig igenom veckan som kommer utan några systemkraschningar, men det är långt ifrån säkert. Men även om jag kraschar, så kommer det gå ändå.