Jag vet inte varför. Plötsligt orkar jag inte mer. Jag ser inte längre någon mening med att fortsätta. Oftast inträffar det när jag har haft en bra dag, men på kvällen så rasar allt. Det var så förra tisdagen, det var så igår. Hela familjen hade varit ute och solat hela dagen, bara tagit det lugnt. Pappa, Simon & Anton var iväg och fiskade på eftermiddagen. Sen tyckte pappa att vi skulle äta ute, så vi åkte till en pizzeria vid centrum. Det händer inte så ofta. Så dagen hade varit bra. Men sen vet jag inte vad som hände.

Nu känner jag mig tom. Tom på känslor och tankar. Jag mår inte bättre än vad jag gjorde i höstas. Det enda som händer är att jag långsamt börjar bygga upp mina murar igen så att jag kan låtsas. Jag inbillar mig att jag kan lura alla i min närhet att jag mår bättre genom att sätta på mig den här masken som jag bar hela första året i gymnasiet. För jag står inte ut med att såra min familj längre. Jag borde inte vara här. Jag bara förstör och sårar. Mina föräldrar förtjänar inte att ha en dotter som bara mår dåligt hela tiden, som bara gråter. Dom förtjänar så mycket mer, så mycket bättre.