Jag vet att det bara blir sämre och sämre uppdatering på den här lilla bloggen, och jag ber om ursäkt för det, men jag var under ytan ett tag. Det blir för mycket, för fort. När jag väl mår bra så är det lätt att glömma att det inte var länge sedan jag var sängliggande och stirrade i taket. Men så helt plötsligt händer det något som gör att jag inte orkar mer. I tisdags skulle jag på intervju till en folkhögskola, och jag kom t o m iväg, men när jag närmade mig så fick jag en panikångestattack och vände. Efter så kände jag mig så fruktansvärt misslyckad. Jag klarar inte av någonting längre. När jag pratade med min pedagog så bröt jag ihop totalt.

Dagen efter så skulle jag ha varit på min andra intervju, men jag åkte inte dit. Jag har insett att det är för tidigt, jag är inte redo. Jag måste förbereda mig mycket längre om det ska funka att börja plugga igen. Men i onsdags i alla fall så bestämde jag att jag skulle träffa mamma i centrum för att köpa present till min kusin som tog studenten igår. Jag glömde bort tiden så jag fick springa till bussen men missade den ändå. Då bröt jag ihop igen. Jag kan inte ens ta mig till bussen utan att grina.

Så det har varit en jobbig vecka för mig. Därför var jag inte på skolans konserter, och det ber jag om ursäkt för för jag hade lovat att jag skulle vara där. Igår var vi som sagt på studentmottagning, och det är inte helt smärtfritt det heller. Tankarna går på högvarv. Jag kommer aldrig ta studenten. Det är klart att det känns sorgligt.

Idag ska jag in till söder och träffa min pedagog. Jag ska försöka att inte stressa och gå iväg i tid så att jag slipper springa till bussen, haha.