Tänkte bara skriva lite innan jag går och lägger mig. Jag ska ju upp tidigt imorgon, yogan ni vet. Efter det ska jag, Mirre & Doddo sjunga på en begravning i Tyresö Kyrka.

Jag var hos min terapeut idag, trots att det tog emot rejält att åka. Illamåendet har kommit tillbaka. Så fort jag ska åka någonstans så mår jag illa. Men jag kom fram. Och bröt ihop. Jag mådde dock lite bättre när jag gick därifrån. När jag senare kom hem så satte jag mig i vardagsrummet, tände ljus, tog fram min virkning och tittade på film. Det var så skönt. Men sen kom Simon, Anton, mamma & pappa hem. Då är det som att jag bara vill försvinna. Och jag inte bara vill det, jag gör det. Så jag gick och lade mig och vilade i nån timme och när det var dags för middag var jag inte hungrig. Efter ett tag tog jag mig i kragen och satte på en film inne på mitt rum istället. Sen ringde Jonis. Hon måste vara världens underbaraste människa. Det finns ingen som har haft sådant tålamod med mig som hon har haft, och fortfarande har. Jag har varit så rädd för att hon ska tröttna och ge upp hoppet om mig. Vi pratade om det idag och hon var verkligen världens gulligaste. Hon sa att hon inte tänkte släppa taget om mig. Att hon alltid kommer att höra av sig. Att våra framtida familjer kommer umgås och att vi fortfarande kommer vara bästa vänner när vi är 70. Fy vad jag har tur som har henne.