Vad vill jag? Varför är det den svåraste frågan av alla? Jag vet vad jag borde göra, vad alla andra tycker att jag ska göra, vad andra skulle må bättre av att jag gjorde, men vad jag själv vill har jag ingen aning om. Är inte det konstigt? Och det svåraste av allt är ju att göra det jag själv vill när jag väl vet vad det är jag vill. Att göra det som jag vet att jag själv mår bäst av, när jag vet att det inte är det som andra mår bäst av. Att ta den svåra vägen, den som gör det svårt för andra men som jag mår bäst av. Vart går gränsen? När ska man sluta ta hänsyn till vad andra mår bra av och tänka på vad man själv mår bra av? För i mitt fall så är det väldigt motsägelsefullt. Det som jag mår bra av är inte vad andra skulle må bra av, men när de inte mår bra så mår jag inte heller bra. Jag känner mig som en svamp som suger upp alla andras känslor, så mitt invanda beteende är att göra saker som andra mår bra av (även fast det kanske är saker som jag själv verkligen inte vill göra och som jag mår dåligt av när jag väl gör det) för att slippa ta på mig andras negativa känslor. Då står jag kvar med bara mina egna istället som jag får efter att ha gjort sakerna som får andra att må bra men inte mig själv. Är det någon som hänger med? Under de senaste åren har jag försökt att lära mig att min egen hälsa går först, men det funkar inte att tänka så när man är som jag. Jag önskar verkligen att jag kunde kasta av mig känslor ibland, inte låta dem komma under skinnet på mig. Men jag kan inte det. Jag lever i mina känslor. 

Vad skulle jag må bäst av idag? Lyssna inåt och inte utåt. Jag vill skapa, organisera, städa på insidan och på utsidan. Och jag måste tillåta mig själv att vara glad! Jag känner egentligen en stor glädje över att jag har så mycket roligt att se fram emot. Jag kan inte lyssna på andra som försöker få mig att inse att jag saknar något, att jag borde vilja mer. Det funkar inte att pusha mig på det sättet. Jag behöver lång tid för att förbereda mig mentalt inför saker, och om någon försöker skynda på mig så går istället flera steg tillbaka. Lördagen spenderade jag gråtandes i sängen just för den anledningen. Men å andra sidan, ligger det inte på mig att bestämma mig för om jag ska låta andra människors förväntningar på mig påverka mig så hårt? Jo, det gör det förmodligen.

Med det jag just skrivit i åtanke så bokade jag nyss tid för massage imorgon. Det ni!

♥