Kärlek. Har man inte alltid hört att när man inte letar efter den så hittar man den? När jag åkte ner till Ljungskile i början av januari så kan jag med säkerhet säga att jag verkligen inte letade. Jag åkte ner för att hälsa på bästis och lägga ett lock på året jag hade där. Istället blev allt upp och ner. Jag träffade Martin. Jag blev så förvirrad och när jag kom hem var jag inte nöjd här längre. Jag försökte övertyga mig själv om att det bara hade varit en engångsgrej, inget mer. Men det gick inte. Nu är jag så kär så att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Vi bestämde när jag var där förra veckan att jag skulle komma ner på fredag nästa vecka, men de planerna har ändrats. Jag åker ner på tisdag efter mina läkarbesök. Jag har aldrig längtat så mycket efter något i hela mitt liv. Allt känns helt sjukt! Och så fantastiskt bra! Jag fattar det inte.. Så, nog med nykärt babbel, haha.

Tiden går ju så otroligt långtsamt när man längtar. Jag hade därför sett fram emot barnkalas idag, men det blev inställt. Baaaah! Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra för att få tiden att gå. Jag pratar med min sötis nästan hela dagarna, men det får inte tiden att gå snabbare. Snarare tvärtom. Man längtar ännu mer och blir nästan galen av att inte kunna ses. Men jag hade inte kunnat ta mig igenom dagarna utan det heller ♥

PUSS!